Funktionaliteten utgör grunden. Planlösningar behöver vara logiska, lättorienterade och anpassade efter de äldre med olika grad av fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Arkitekten måste ta hänsyn till gångstråk, placering av stödhandtag, ljusförhållanden, bullernivåer och tillgång till natur och utemiljöer. Samtidigt ska personalens arbete underlättas genom smarta logistiklösningar, närhet till arbetsstationer och gemensamma funktioner samt ytor som minimerar onödigt spring och därmed förbättrar arbetsmiljön.
Ekonomiska och driftmässiga aspekter har också stor betydelse. Materialval behöver vara både hållbara och lättskötta, tekniska system ska vara energieffektiva och byggnaden anpassningsbar för framtida behov. Samtidigt får inte hemtrevnaden gå förlorad i strävan efter effektivitet. För många äldre är särskilt boende deras nya hem, och miljöerna måste främja personlig identitet, social samvaro och välbefinnande. Det innebär varma färgskalor, god ljudmiljö, tillgång till privata och halvprivata ytor samt möjlighet att använda personliga föremål som skapar kontinuitet och trygghet.
Ett väl utformat särskilt boende är därför inte bara en byggnad, utan en vårdande och inkluderande miljö där omsorg och arkitektur samverkar.
